Just nu sitter jag i soffan med Alfred bredvid mig. Han snarkar och sparkar i sömnen och är bara allmänt söt. Har iallafall just sett på ett program om tsunamin i Thailand. Regeringen var tydligen inte så duktiga på att engagera sig i katastrofen. Bl.a så tog det tydligen två dygn innan Göran Persson ens orkade ta sig ifrån sitt hus till de övriga som jobbade med krisen. Och det tog ungefär två till tre dygn, efter katastrofen, för svenskarna att skicka ner plan för att hämta hem alla överlevande svenskar som fanns i Thailand. Men jag måste säga att jag blev lite arg när jag fick höra att alla fick betala sina biljetter hem själv. Eller lyssnade inte så noga om det nu blev så eller om det bara var sagt så från början, men det lät som att det skulle bli så.
Och OM det nu blev så, så skäms jag över vårt land. Jag menar lite medkänsla måste man väl ha eller hur? Människor som just lyckats överleva en av världens värsta naturkatastrofer, människor som förlorat sina nära och kära, människor som förlorat livsglädjen, människor som kanske aldrig kommer bli sig lik. Just det, MÄNNISKOR.
Okej, det där var ett försök att låta vettig. Kanske inte blev så bra, men jag tror jag fått fram mitt budskap och det är väl det som räknas antar jag.
Edit: Bilden hör inte till ämnet, men han är ju bara så söt den där Alfred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar