Ännu en sjuk dag, eller ännu en dag som jag ligger hemma och är sjuk kanske man ska säga. Nu är det så långtråkigt att man nästan kan gråta. Jag lovar, det är verkligen så tråkigt att vara sjuk så länge. Det är nästan så att jag VILL till skolan men ändå inte. Jag vill vara social, prata och skratta. Jag saknar det. Den som jag pratade sist med utifrån, och som inte bor i mitt hus, var Sofie, min lilla Soof. Hoppas att jag blir frisk till helgen bara, det känns som att något roligt kommer att hända!!
Men vem vet, det kan ju bara vara så för att jag vill ut som jag känner så. Dessutom så verkar det inte som att jag kommer bli bättre, jag blir bara sämre. Nu har jag blivit snuvig och hostan är värre. Och allergin gör inte saken bättre heller, men det finns ju inget att göra åt. Det är bara att vänta och vänta. Jag tänker inte gå till någon läkare heller, de har ändå aldrig rätt. Förra året sa en läkare att min hosta skulle gå bort på en vecka, jo pytsan. Fyra veckor låg jag hemma från skolan.
Men äh, nog med självömkan nu! Jag vill se Michael Jacksons This is it. Jag bara känner hur bra den kommer att vara ända ut i tårna, jag vill se den med min Jorihannus. Åh gud, tänk om den är sorglig eller något. Om den är det kommer jag säkerligen att fälla några tårar, men det är väl likt mig när det kommer till sorgliga filmer. Jag menar jag gråter till Lejonkungen, så förmodligen blir det lite snyftande. Men när ska jag ha tid och pengar till att se den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar